En analys av föreläsning med Fredrik Härén – Epicenter, Stockholm, jan 2026

Fredrik Härén står på scen på Epicenter i Stockholm i januari 2026 med en föreläsning som tar sin utgångspunkt i frågor snarare än svar. En tankeresa om vad som föder kreativitet och hur den transformerar människor och sammanhang.

Fredrik navigerar skickligt genom berättelser, personliga erfarenheter och oväntade perspektiv där Fredrik påvisar hur kreativitet inte är något diffust eller reserverat för ett fåtal, utan något som väcks genom nyfikenhet och mod att se världen lite annorlunda. Uppmaningen till den samlade publiken kan inte bli bättre serverad, åtminstone inte i att kittla tanken om…

Detta var en föreläsning där storytelling inte bara fungerade som historier utan som bärande struktur för det värde som uppstår när kreativitet möter sitt möjliga förverkligande. Fredriks resonemang drivs fram av en berättelser som låter publiken uppleva poängen innan den förstås intellektuellt.

Om Fredrik Härén

Fredrik Härén är en internationellt verksam föreläsare, författare och kreativitetsexpert som har hållit över 2 000 föreläsningar i fler än 70 länder och inspirerat mer än 1 000 000 människor världen över.

Fredrik är känd som The Creativity Explorer och anlitas av företag och organisationer för att utveckla kreativt tänkande, nya perspektiv och globalt mindset. Fredrik Härén är författare till tio böcker om kreativitet och idéutveckling, däribland The Idea Book, som har utsetts till en av världens 100 bästa affärsböcker.

Kreativitetens kärna är nyfikenhet

Fredrik Härén återkommer flera gånger till samma grundtes under föreläsningen: nyfikenhet är inte en egenskap vid sidan av kreativitet, utan dess förutsättning. Kreativitet är det som gör livet meningsfullt, utvecklande och vackert, och utan nyfikenhet stannar den av. Det är först när vi börjar undra varför saker är som de är som nya möjligheter kan uppstå.

We are never closer to God than when we are being creative

Fredrik Härén

För att göra detta konkret berättar han historien om bildesignern Frank Stephenson, mannen bakom både Mini och Fiat 500. Historien börjar i en till synes trivial miljö, på ett hotell där en uppstoppad segelfisk har hängt bakom receptionen i tio år. Tusentals gäster har passerat utan att reflektera över den. Den har blivit en del av bakgrunden, något som inte längre syns.

Frank Stephenson gör något annat. Han ser fisken och ställer den enkla frågan varför den hänger där. Frågan leder vidare till fler frågor. Varför just en segelfisk? Vad symboliserar den? Vad är det som gör den så speciell? Nyfikenheten driver honom längre än de flesta skulle ha gått. Han börjar läsa på, fördjupa sig och till slut söker han upp en levande segelfisk i Miami. Där kulminerar historien i ett spontant och till synes orimligt beslut för en fisk som inte är till salu. allt är till salu för rätt pris hävdar Frank som köper fisken för osannolika 20 000 dollar och tar med sig både fisken som insikterna tillbaka till sitt arbete.

I McLarens designstudio får segelfisken en ny roll. Genom att studera fiskens kropp och rörelsemönster upptäcks strukturer som minskar motstånd och ökar hastighet. Dessa insikter används sedan i utvecklingen av en bilmodell som blir snabbare genom inspiration från naturen. Det är ett tydligt exempel på hur kreativitet inte uppstår genom planerade workshops, utan genom en kedja av nyfikna val som börjar långt utanför den egna branschen.

Berättelsen fungerar som en sammanfattning av hela Fredriks resonemang. Kreativitet uppstår sällan där vi förväntar oss den, istället så föds den när någon ser det andra har slutat se och vågar stanna kvar i frågan i stället för att snabbt gå vidare.

Ur ett Speaker Academy-perspektiv är detta ett effektivt sätt att förankra ett abstrakt begrepp i en berättelse som enkelt går att ta till sig. Att se det man inte ser trots att det ibland är uppenbart i efterhand, kan liknas vid den kreativa grundkraften som väntar på att komma till liv. Tänk dig att du ser en tavla i förbifarten jämfört med vad du ser när du tittar djupare eller låta fantasin se bortom motivet. 20 000 dollar kan ses som ett extrem dyr fisk, men Frank såg och köpte inte fisken, han köpte potentialen och narrativet som idag inte går att jämföra i samma värde som fisken i sig.

Genom att låta publiken följa en tydlig kedja av händelser, från observation till konsekvens, blir nyfikenhet inte något man ska ha, utan något man gör. Det skapar både förståelse och trovärdighet, och gör att publiken tar med sig poängen utan att den behöver formuleras som en regel.

Det vi bryr oss om blir vi nyfikna på

Fredrik Härén fördjupar temat genom språkets ursprung. Ordet curious kommer från latinets cura, som betyder att bry sig. Sambandet är tydligt. Det vi bryr oss om blir vi nyfikna på, och det vi är nyfikna på får vår energi och vår uppmärksamhet.

För att göra detta mänskligt berättar han om ett blind date i Singapore. Efter många dejter utan känsla kliver en kvinna in och något förändras. Samtalet blir längre, frågorna djupare och lyssnandet mer närvarande. Det som tidigare varit rutin blir plötsligt betydelsefullt. Femton år senare är de gifta, bor i Sverige och har tre barn.

Här visar Fredrik Härén hur nyfikenhet inte är en teknik man tränar, utan snarare en kraft som låter den nyfikne omfamnas av en konsekvens byggd på närvaro och att man bryr sig på riktigt. För publiken skapas igenkänning snarare än distans. Det personliga perspektivet att det är Fredriks fru han pratar varmt om som dessutom är på plats i publiken gör budskapat genuint och Fredrik serverar publiken hans personliga innebörd i att vara nyfiken och i det väcker han känslor (pathos inom retorikens värld) och skickar en uppmaning till oss alla att förbli nyfikna.

Från ett scenperspektiv fungerar detta eftersom personliga berättelser gör det enklare för publikens att knyta an och relatera till och i det skapar Fredrik en motionell närvaro. Abstrakta begrepp blir oftast mer begripliga när de förankras i mänskliga relationer.

Den kreativa sweet-spoten mellan tvivel och självförtroende

I nästa del av föreläsningen flyttar Fredrik Härén fokus från individ till kultur och använder svensk matkultur som metafor. Sverige är inte känt som ett av världens främsta matländer, men svenska kockar vinner internationella tävlingar.

Förklaringen är att de inte utgår från att de är bäst. I stället reser de ut, lär av de främsta köken i världen och återvänder hem för att kombinera detta med det egna. Fredrik beskriver detta som att vara trygg i sitt tvivel och självsäker nog att ifrågasätta.

Kreativitet uppstår i spänningsfältet mellan att veta vad man kan och att våga anta att det finns bättre sätt. För publiken blir detta en avdramatisering av kreativitet. Det handlar inte om att vara extrem, utan om att kombinera ödmjukhet med mod.

Perspektivskiftet som gör skillnaden

Fredrik Härén betonar att kreativitet sällan kräver stora språng. Ofta räcker det med små perspektivförändringar. Han illustrerar detta med berättelsen om Berlinmurens fall. Tusentals fotografer stod på samma sida och tog liknande bilder vid Brandenburger Tor. Alla utom en. En svensk fotograf som också gick till den andra sidan och tog ett enda foto.

Detta foto blev Europas mest uppmärksammade bild 1990. Skillnaden låg inte i galenskap eller provokation, utan i viljan att ifrågasätta det självklara och gå några meter längre än alla andra.

För publiken blir detta en tydlig bild av hur kreativitet kan fungera i vardagen. Det handlar inte om att göra tvärtom för sakens skull, utan om att våga testa ett annat perspektiv när alla andra gör likadant.

Storytelling på scen och bildspelets roll

En tydlig styrka i föreläsningen är samspelet mellan berättelser, talare och bildspel. Bildstödet är avskalat och rytmiskt och fungerar som förstärkning snarare än huvudattraktion. Fokus ligger hela tiden på berättaren och berättelsen.

Detta illustrerar en central princip i professionellt scenarbete. En bra PowerPoint ska stödja budskapet, inte äga scenen. Genom visuell disciplin skapas lugn, tydlighet och förtroende, vilket gör att budskapet får större genomslag.

Ur Speaker Academy-perspektiv visar detta hur medvetna val i presentationsteknik kan göra talaren större och innehållet mer hållbart. Fredriks bildspel är noga genomtänkt och föredömligt enkelt och tydligt från första till sista bild.

En inbjudan till publikens egen kreativa resa

Mot slutet återvänder Fredrik Härén till sitt arbete med att intervjua kreativa människor runt om i världen. Samtidigt är han tydlig med att berättelserna inte handlar om dem, utan om publiken. Föreläsningen avslutas som den började, med en inbjudan snarare än ett facit.

Vad skulle hända om vi investerade lite mer i vår egen nyfikenhet. Vad skulle förändras om vi vågade ställa fler frågor och ta små steg i nya riktningar.

På Epicenter i Stockholm blir detta en föreläsning som kombinerar humor, allvar och mänsklig värme. För alla som arbetar med kommunikation, presentation, ledarskap eller kreativ utveckling är det en påminnelse om att framtiden sällan tillhör de starkaste, utan de mest nyfikna.

När föreläsningen är slut, börjar den verkliga resan

Kön ringlar lång efter att Fredrik klivit av scen, boken som Fredrik baserat sin föreläsning på finns nu att köpa. Människor stannar kvar, surrar om de storys de upplevt, tankar som berört och förflyttat. Ingen verkar ha bråttom därifrån. Det finns inget tydligt avslut, mer en känsla av att något fortfarande pågår.

Fredrik säger att den som vill köpa hans bok själv får bestämma priset. Riktpriset är 168 kronor hos Akademibokhandeln. Pengarna går till hjärnforskning. Det sägs enkelt, utan att förstärkas eller ”säljas in” och det landar. För publiken blir det ännu ett exempel på att ord och handling hänger ihop.

Det publiken tar med sig är inte en metod eller en modell. Snarare en förnimmelse. Att nyfikenhet är tillgänglig. Att kreativitet inte kräver stora gester, utan uppmärksamhet. Att det räcker att stanna upp, se lite noggrannare och våga följa en fråga en bit längre.

När människor lämnar Epicenter gör de det utan färdiga svar, men med något annat i bagaget. Tankar som rör sig vidare. Samtal som tar vid. Och en känsla av att föreläsningen egentligen inte tog slut på scen, utan fortsatte hos var och en som stod kvar en stund extra innan de gick.

---