Politisk retorik i slutdebatten 2026

Vilka retoriska verktyg använder politiker för att påverka oss i en valdebatt? Översiktsbild från SVT:s valdebattsändning där partiledarna står vid färgmarkerade podier på en mörkblå scen. Programledarna står i mitten och en stor publik sitter runt scenen. Bilden visar den miljö där ord, argumentation, röst, kroppsspråk, blickar och reaktioner tillsammans formar den politiska kommunikationen.
12 september, 2026

Vad är det egentligen som sägs bakom den retoriska kommunikationen?

En partipolitiskt obunden retorisk analys från Speaker Academy

Politisk retorik påverkar hur vi uppfattar både politiker och deras budskap. Men vad är det egentligen som sägs av dem som ska företräda ett land, och varför tar vi till oss vissa politiska budskap lättare än andra?

Politisk retorik handlar om hur politiker använder språk, röst, kropp och berättelser för att beskriva verkligheten, skapa förtroende och påverka hur vi tänker, känner och agerar. Det handlar om vilka ord som väljs, men också om vilka frågor som besvaras, vilka perspektiv som lämnas utanför och vad vi som lyssnare själva får fylla i.

Vad händer exempelvis när en politiker får en fråga, men svarar på en annan? Varför kan svaret ändå upplevas som tydligt och övertygande? Och hur används metaforer, motsatser, retoriska frågor och personliga berättelser för att få budskapet att fastna?

Det ska vi reda ut i den här bloggen, med exempel på retoriska grepp som användes i slutdebatten inför valet 2026.
Ambitionen i denna blogg är inte att visa eller påvisa ett partis enskilda ställning utan vårt perspektiv och syfte är att exemplifiera retoriska figurer. Innehållet i bloggen speglar inte hela innehållet utan pekar mer på retorisk kommunikationsteknik oavsett om den är medveten eller omedveten.

Länk till hela SVT:s valdebatt för att bilda din egen uppfattning hittar du här

Kommunikation uppstår hos mottagaren

Politisk retorik handlar inte bara om vad politiker säger. Den handlar också om hur orden framförs och hur de tas emot. Röst, tempo, pauser, betoningar, ansiktsuttryck och kroppsspråk påverkar den betydelse vi som mottagare skapar.

Avsändaren äger sina ord och sitt framförande, men inte mottagarens tolkning. En lugn röst kan uppfattas som trygg av en person och likgiltig av en annan. En blick kan tolkas som uppgiven, skeptisk eller koncentrerad, trots att vi egentligen inte vet vad personen känner.

Det betyder inte att alla tolkningar är lika rimliga. Däremot behöver vi förstå att kommunikation inte är avslutad när orden har uttalats. Den fortsätter i den som lyssnar och betraktar.

I en tv-debatt blir detta särskilt tydligt. Vi hör en partiledare tala, samtidigt som kameran visar andra partiledares ansiktsuttryck. Då tar vi emot flera budskap samtidigt: ett som uttrycks med ord och ett som vi själva tolkar genom bilden.

Hur påverkar kroppsspråk och ansiktsuttryck hur politiska budskap tas emot? Under en tv-sänd partiledardebatt sitter flera politiker bredvid varandra. I bildens centrum syns en blond kvinna i mörkblå kavaj som tittar åt sidan med lätt sammanpressade läppar och höjda ögonbryn. Runt henne sitter andra deltagare med varierande blickar och ansiktsuttryck. Bilden är från SVT1:s direktsändning.
I en tv-debatt kommunicerar bilden samtidigt som orden, och mottagaren tolkar båda.

Vi hör aldrig bara orden – exempel på politisk retorik från partiledarna

I en politisk debatt tar vi inte bara emot orden, utan också tonläge, tempo, pauser, blickar och kamerans urval.

I tv-debatten pågår flera samtal samtidigt: mellan politikerna, mellan talaren och programledaren samt mellan kameran och oss som tittar. När kameran visar en motståndares blick eller huvudskakning får vi både ett argument och en reaktion på argumentet.

Men tv-bilden är inte neutral. Bildproducenten väljer vilken reaktion vi får se, och en fångad sekund kan påverka oss mer än flera minuters resonemang.

Samma ämne, olika problem

När frågan ändrar innebörd förändras också vad som uppfattas som ett rimligt svar. Politikerna omformulerar frågan så att den passar den egna berättelsen.

Det märks i diskussionen om integration och svenska värderingar, där samtalet rör sig mellan gemenskap, migrationens konsekvenser, språk, arbete, hedersförtryck och krav.

När frågan ändrar innebörd förändras också vad som uppfattas som ett rimligt svar. Den problembild vi accepterar påverkar vilken lösning som verkar rimlig.

Svenska värderingar som behållare – men med olika innebörder med retorisk finess

Begreppet ”svenska värderingar” låter gemensamt, men fylls med olika innehåll.

Jimmie Åkesson säger:

”Vi har ju inte ett land som har växt upp som en svamp ur marken.”

Här används en metafor. Ingen tror att ett land bokstavligen växer som en svamp, men bilden framställer Sverige som något historiskt och kulturellt förankrat. Svampen får representera något som har uppstått plötsligt och saknar rötter.

Ebba Busch säger:

”Kvinnors rättigheter måste också vara invandrarkvinnors rättigheter.”

Här används något inom retoriken som kallas parallellism. Den upprepade språkliga konstruktionen ger påståendet balans och en känsla av självklarhet..

Nooshi Dadgostar säger om två unga kvinnor:

”Det här är våra döttrar och söner.”

Ordet ”våra” gör ett stort retoriskt arbete. De unga människorna placeras genom ett enda pronomen i den svenska gemenskapen. Frågan blir inte bara vem som har juridisk rätt att stanna, utan vem som räknas som en del av oss.

Ulf Kristersson talar om språk, lagar, kultur och historia, men säger också:

”Det kan man inte skriva ner i lagen. Men vi känner ju intuitivt detta.”

Där uppstår en central fråga: Om värderingar ska påverka människors rättigheter, räcker intuition då?

Begreppet blir en retorisk behållare. Det låter precist, men vi som lyssnar lämnas att fylla det med konkret betydelse.

När frågan redan innehåller svaret

Ebba Busch frågar Nooshi Dadgostar:

-Varför står du inte på deras sida?

Det är inte en neutral fråga. Den innehåller redan anklagelsen att Dadgostar inte står på de utsatta kvinnornas sida.

Dadgostar svarar genom att flytta fokus till Kristdemokraternas religiösa bakgrund och abortfrågan. Samtalet byter därmed slagfält i stället för att fördjupas.

När sakfrågor lyfts med upplevda olika perspektiv och där ibland politikerna vill avbryta eller ta över så ökar energin, men begripligheten för mottagaren riskerar att minska. Politikerna visar att de vill svara, men det blir svårare att höra vad svaret faktiskt är.

Hur påverkas en politisk debatt när frågor, svar och kroppsspråk konkurrerar om uppmärksamheten? Flera politiker sitter på rad under en direktsänd tv-debatt. I förgrunden gestikulerar två personer med händerna medan andra deltagare tittar mot dem, ned mot bordet eller åt sidan. Ansiktsuttrycken varierar från koncentrerade och allvarliga till avvaktande. Framför deltagarna ligger papper och står glas med vatten, och i bakgrunden syns blå scenbelysning.
När frågan redan styr svaret blir även politikernas reaktioner en del av det budskap tittaren tar emot.

Personliga berättelser och siffror

Simona Mohamsson använder sin livsberättelse för att bygga ethos, alltså trovärdighet genom erfarenhet.

När Magdalena Andersson hänvisar till det Sverige som Mohamssons familj kom till svarar Mohamsson:

”Jag tackar för den där klappen på huvudet från den tidigare statsministern.”

Metaforen ”klappen på huvudet” får hänvisningen att framstå som nedlåtande. Mohamsson tar tillbaka rätten att tolka sin egen berättelse.

En personlig erfarenhet skapar närhet och ger perspektiv, men bevisar inte ensam att samma politik fungerar för alla.

Samma sak gäller siffror. Uppgiften att 240 000 barn eller unga lever under hedersförtryck låter exakt och övertygande. Men även en siffra behöver granskas.

Hur har man räknat fram den? Vilken grupp omfattas? Är det en mätning eller en uppskattning?

Exakthet är inte samma sak som säkerhet.

Vårdens retoriska bilder

I vårddebatten använder politikerna flera retoriska grepp för att göra stora systemproblem konkreta.

Ebba Busch säger:

”Ens postnummer avgör vilken vård man får och hur länge man får vänta.”

Postnumret blir en metonymi, där något litet och konkret får representera den regionala ojämlikheten.

Hon frågar också:

”Vet ni vart de pengarna har tagit vägen?”

Den retoriska frågan antyder att resurser har försvunnit utan kontroll.

Magdalena Andersson använder istället berättelse och beskriver bilden av nyfödda barn som torkas med strävt papper. Det konkreta exemplet gör ett abstrakt budgetproblem känslomässigt och sinnesnära.

Amanda Lind säger:

”Kaos kortar inga köer.”

Upprepningen av k-ljudet är en allitteration som gör formuleringen kort och minnesvärd.

De starka bilderna fastnar, men sambandet mellan vårdens organisation, finansiering och personalbrist blir mindre tydligt. Det får vi som lyssnare själva försöka förstå.

Retorikens minnesbilder

Politiska budskap fastnar ofta genom motsatser och korta formuleringar.

Simona Mohamsson säger:

”Med oss blir det blått. Utan oss blir det rött.”

De likartade meningarna skapar parallellism, medan motsättningen mellan blått och rött är en antites. Ett komplicerat politiskt val koncentreras till två färger och två framtider.

Ebba Busch säger:

”En höger med hjärta.”

H-ljudet skapar en allitteration och kopplar samtidigt samman högerpolitik med omsorg.

Formuleringen:

”Att ställa krav är att bry sig.”

fungerar som en paradox. Krav kan uppfattas som hårda, medan omtanke förknippas med stöd. Genom att förena dem förändras kravets betydelse.

Sådana formuleringar hjälper oss att minnas, men de skapar också roller. Den egna sidan kan förknippas med ansvar, värme och handlingskraft, medan den som invänder riskerar att förknippas med motsatsen.

Vad lämnas osagt?

Efter debatten minns vi kanske det sträva pappret, svampen ur marken, landet som går sönder och valet mellan blått och rött.

Men vet vi vilka åtgärder som ska genomföras, vad de kostar, vilka konsekvenser de får och hur resultaten ska mätas?

När politikerna inte uttalar sambanden fyller vi själva i dem. Vi låter metaforen bli en förklaring, uppskattningen bli en säker siffra och motsatsparet bli de enda möjliga alternativen.

Politisk retorik är inte därför falsk eller vilseledande i sig. Den behövs för att göra komplexa frågor begripliga och minnesvärda.

Den behövs för att göra komplexa frågor begripliga och minnesvärda. Men vi behöver skilja mellan en formulering som hjälper oss att förstå och en som får oss att känna att vi har förstått.

Tre frågor för ett mer medvetet lyssnande

När du följer en politisk debatt, fråga dig:

  • Vad hör jag?
    Vilken känsla och bild skapas hos mig?
  • Vad sägs?
    Vilket konkret påstående, argument eller löfte framförs? Svarar politikern på frågan som faktiskt ställdes?
  • Vad sägs inte?
    Vilka kostnader, villkor, konsekvenser eller osäkerheter saknas?

När du lyssnar på politisk retorik, lyssna också efter metaforer, retoriska frågor, motsatser och ord som ”vi”.

Vilken verklighet visar metaforen? Vilken slutsats finns redan inbyggd i frågan? Vem inkluderas i politikerns ”vi”, och vem hamnar utanför?

Det demokratiska samtalet behöver mer än vinnande repliker. Det behöver politiker som svarar på de frågor som faktiskt ställs, medier som ger plats åt resonemang och lyssnare som hör mer än den bästa formuleringen.

Först då kan debatten hjälpa oss att förstå vad vi faktiskt väljer mellan.

Redo att lyssna med flera sinnen och kanske nya perspektiv?

Här nedan så hittar du länk till SVT:s sända valdebatt fredagen den 11:e september 2026

Se hela SVT:s slutdebatt 2026


Key Takeaways

  • Politisk retorik handlar inte bara om vad politiker säger utan också om hur budskapen tas emot av åhörarna.
  • Genom exempel från partiledarna belyser texten användningen av metaforer, retoriska frågor och kroppsspråk i politisk kommunikation.
  • Retoriska grepp skapar känslor och bilder hos lyssnare, vilket påverkar hur budskapen uppfattas.
  • Det är viktigt att ifrågasätta vad som sägs och inte sägs i politiska debatter för att förstå budskapen bättre.
  • Tre centrala frågor hjälper lyssnare att analysera politisk retorik och öka medvetenheten om dess tekniker.

Om bildmaterialet för denna blogg

Bilderna i artikeln är bildrutor från SVT:s slutdebatt den 11 september 2026, två dagar före valdagen. De används för att illustrera artikelns resonemang om politisk retorik, kroppsspråk och tv-produktionens bildval. Speaker Academy gör inga anspråk på rättigheterna till det ursprungliga programmaterialet. Källa och produktion: Sveriges Television.

Nyfiken på att lära mer om retorik?

Läs mer under vår blogg-kategori Retorik

12 vanliga retoriska knep i politisk kommunikation

En ledande fråga innehåller redan ett antagande som den som svarar tvingas förhålla sig till. Inom argumentation kan den också kallas en laddad fråga, eftersom frågan smyger in ett påstående som ännu inte har bevisats.

Exempel 1

”Varför bryr ni er inte om landsbygden?”

Frågan förutsätter att personen eller partiet inte bryr sig. Den som svarar måste först försvara sig mot anklagelsen.

Exempel 2

”När tänker ni sluta slösa med skattebetalarnas pengar?”

Här tas det för givet att pengar slösas bort. Diskussionen börjar därför i frågeställarens beskrivning av verkligheten.

Exempel 3

”Varför vägrar ni lyssna på vanligt folk?”

Orden ”vägrar” och ”vanligt folk” skapar en bild av en avsändare som inte vill lyssna, samtidigt som det är oklart vilka människor som avses.

Den retoriska styrkan ligger i att själva frågan etablerar en bild innan svaret ens har kommit.

Lyssna efter: Vilket påstående måste jag acceptera för att kunna svara på frågan?

Exempel: ”Varför vägrar ni ta ansvar för de människor som drabbas?”

Frågan slår fast att motparten vägrar ta ansvar. Den som svarar måste därför försvara sig innan själva sakfrågan kan diskuteras.

Lyssna efter: Vad måste vara sant för att frågan ska fungera? Vilken agenda styr frågan?

Att byta spelplan innebär att politikern får en fråga men flyttar svaret till ett område där det egna budskapet är starkare. Greppet kallas ibland pivotering eller reframing, alltså att samtalet styrs om eller ramas in på ett nytt sätt.

Exempel 1

Fråga: ”Varför har arbetslösheten ökat?”
Svar: ”Det allvarliga är att våra motståndares förslag skulle göra det dyrare att anställa.”

Fokus flyttas från den faktiska utvecklingen till vad någon annan skulle kunna göra.

Exempel 2

Fråga: ”Varför är vårdköerna fortfarande långa?”
Svar: ”Vi har tagit ett historiskt ansvar för landets ekonomi.”

Svaret kan vara relevant i ett större sammanhang, men förklarar inte varför vårdköerna är långa.

Exempel 3

Fråga: ”Kommer ni att nå det uppsatta klimatmålet?”
Svar: ”Vår främsta uppgift är att skydda människors jobb och ekonomi.”

Politikern förflyttar samtalet från klimatmålet till arbetstillfällen och ekonomi.

Att byta spelplan behöver inte alltid vara ett försök att undvika frågan. Politikern kan vilja sätta in ämnet i ett större sammanhang. Som mottagare behöver vi ändå fråga oss: Fick jag den förklaring jag efterfrågade, eller flyttades samtalet till ett annat område?

Det innebär att man förenklar eller förvränger motståndarens argument så att det blir lättare att angripa. Istället för att bemöta vad motståndaren faktiskt föreslår argumenterar man mot en svagare version av förslaget.

En halmgubbe uppstår därför när någon förenklar eller överdriver en motståndares argument och sedan angriper den förenklade versionen.

Påstående: ”Vi vill minska kostnaderna inom ett visst område.”
Svar: ”De vill montera ner hela välfärden.”

Det första påståendet handlade om en begränsad förändring, medan svaret gör det till något mycket större.

Två alternativ ställs mot varandra som om de vore de enda möjliga. Greppet gör budskapet tydligt, men döljer ofta andra lösningar, kombinationer och avvägningar.

Exempel:

  • ”Antingen satsar vi på välfärden eller så fortsätter vi sänka skatterna.”
  • ”Antingen röstar du för vårt förslag eller så accepterar du otryggheten.”
  • ”Antingen höjer vi skolans budget eller så bryr vi oss inte om barnen.”
  • ”Antingen genomför vi reformen eller så vill vi att allt ska förbli som det är.”
  • ”Antingen inför vi hårdare regler eller så lämnar vi samhället utan kontroll.”

I samtliga exempel försvinner möjliga mellanlägen. Det kan finnas andra åtgärder, flera finansieringsalternativ eller delar av förslaget som går att kombinera med andra lösningar.

Lyssna efter: Är detta verkligen de enda två alternativen, eller försöker formuleringen få ett av dem att framstå som det enda rimliga?

Kanske ett av de vanligaste politiska svaren vi får är inte ett svar på frågan som ställdes

Politikern ger ett tydligt och ibland övertygande svar, men inte på frågan som faktiskt ställdes. Svaret kan handla om samma ämne och därför låta relevant, trots att kärnfrågan lämnas obesvarad.

Exempel 1

Fråga: ”Hur ska reformen finansieras?”
Svar: ”Det viktiga är att människor äntligen får den trygghet de förtjänar.”

Svaret förklarar varför reformen anses viktig, men inte hur den ska betalas.

Exempel 2

Fråga: ”Varför har väntetiderna ökat?”
Svar: ”Vi har anställt fler och tillfört mer pengar än tidigare.”

Svaret berättar vad som har gjorts, men inte varför väntetiderna ändå har ökat.

Exempel 3

Fråga: ”Kommer skatten att höjas?”
Svar: ”Vanliga familjer ska kunna känna trygghet i sin ekonomi.”

Det låter positivt, men ger inget tydligt ja eller nej.

Som mottagare kan du därför fråga dig: Fick jag ett bra svar, eller fick jag ett bra formulerat svar på något annat?

Inom retoriken kallas medveten upprepning för repetitio. Ord, formuleringar och budskap upprepas för att skapa rytm, förstärka en känsla och göra budskapet lättare att minnas. När samma ord återkommer i början av flera meningar kallas det anafor. Om budskapet dessutom byggs i tre led används ett tretal, även kallat tricolon.

Exempel 1, anafor och tretal

”Vi ska förändra skolan. Vi ska förändra vården. Vi ska förändra Sverige.”

Orden ”vi ska förändra” upprepas i början av meningarna. Det skapar rytm och en känsla av handlingskraft, även om formuleringen ännu inte berättar hur förändringen ska genomföras.

Exempel 2, upprepning och parallellism

”Trygghet i skolan, trygghet på gatorna och trygghet i hemmet.”

Ordet ”trygghet” återkommer samtidigt som meningens delar är uppbyggda på samma sätt. Det kallas parallellism och får flera frågor att kännas som delar av ett gemensamt budskap.

Exempel 3, slogan eller leitmotiv

En politiker återkommer till uttrycket ”ansvar för framtiden” i tal, intervjuer och sociala medier. Formuleringen fungerar då som en slogan eller ett leitmotiv och kan med tiden bli starkt förknippad med avsändaren.

Att något känns bekant betyder däremot inte automatiskt att det är sant eller tydligt. Som mottagare kan du fråga dig: Blir budskapet bättre förklarat, eller hör jag framför allt samma ord igen?

Pathos är ett av retorikens tre klassiska sätt att övertyga, tillsammans med ethos och logos. Talaren använder berättelser, bilder, ordval och framförande för att väcka exempelvis rädsla, hopp, ilska eller medkänsla.

Exempel 1, medkänsla

”Ingen förälder ska behöva se sitt barn gå hungrigt till skolan.”

Det konkreta exemplet gör frågan personlig och väcker medkänsla, men berättar inte hur många som berörs eller vilken lösning som fungerar bäst.

Exempel 2, rädsla

”Om vi inte agerar nu riskerar våra barn att växa upp i ett samhälle vi inte längre känner igen.”

Formuleringen skapar oro och brådska, men förklarar inte exakt vad hotet består av eller hur sannolikt det är.

Exempel 3, hopp

”Tillsammans kan vi bygga ett tryggare, starkare och mer jämlikt samhälle.”

Tretalet och det inkluderande ordet ”tillsammans” skapar framtidstro, men säger ännu inget konkret om hur målet ska nås.

Pathos är en naturlig och viktig del av retoriken. Men starka känslor kan göra att vi ägnar mindre uppmärksamhet åt fakta och resonemang.

Lyssna efter: Vilken känsla väcks hos mig, och vilka fakta eller konkreta lösningar får jag samtidigt?

Siffror förknippas ofta med logos, alltså argument som bygger på fakta och logik. De skapar ett intryck av objektivitet, men samma verklighet kan beskrivas på olika sätt beroende på vilka tal, jämförelser och tidsperioder som väljs.

Exempel 1, procent eller antal

”Antalet har ökat med 100 procent.”

Det låter dramatiskt, men ökningen kan vara från två till fyra fall. Procenten är korrekt, men utan antalet får vi inte hela bilden.

Exempel 2, kronor eller verkligt värde

”Satsningen har ökat med en miljard kronor.”

Summan säger inte om ökningen täcker inflationen, befolkningsökningen eller högre kostnader. I praktiken kan resurserna per person ändå ha minskat.

Exempel 3, vald tidsperiod

”Utvecklingen är den bästa på tio år.”

Valet av startår och slutår kan påverka resultatet. En annan tidsperiod kan ge en mindre positiv bild.

Siffrorna behöver alltså inte vara felaktiga för att framställningen ska bli missvisande eller ofullständig.

Lyssna efter: Jämfört med vad, under vilken tidsperiod, enligt vilken källa och vilka siffror får jag inte se?

Ord som ”ansvarslös”, ”extrem”, ”historisk”, ”kris” eller ”sunt förnuft” gör mer än att beskriva. De hjälper till att rama in hur vi ska uppfatta en fråga, ett förslag eller en person. Inom retoriken kallas detta ofta framing, eller inramning.

Positiva omskrivningar kan kallas eufemismer, medan starkt negativa beskrivningar kan kallas dysfemismer. Orden påverkar vår tolkning innan vi har hunnit granska själva innehållet.

Exempel 1, positiv inramning

”Det här är en historisk framtidsinvestering.”

Orden ”historisk” och ”framtidsinvestering” ger förslaget en positiv betydelse, men säger inget om kostnaden eller resultatet.

Exempel 2, negativ etikettering

”Det är ett extremt och ansvarslöst förslag.”

Orden talar om hur vi förväntas uppfatta förslaget, men förklarar inte vad som faktiskt gör det extremt eller ansvarslöst.

Exempel 3, sunt förnuft

”Det här är bara vanligt sunt förnuft.”

Formuleringen får lösningen att framstå som självklar. Den som inte håller med riskerar samtidigt att uppfattas som orimlig eller oförnuftig.

Lyssna efter: Beskriver orden vad något faktiskt innebär, eller talar de framför allt om för mig hur jag ska känna inför det?

Skilj mellan vad som faktiskt sägs och vad du upplever att du hör. Ett budskap kan låta tydligt och övertygande, men ändå lämna viktiga frågor obesvarade.

Exempel 1, svaret

Frågan handlar om kostnaden, men svaret handlar om varför förslaget är viktigt. Argumentet kan vara starkt, men frågan är fortfarande obesvarad.

Exempel 2, underlaget

En siffra presenteras som bevis, men utan källa, tidsperiod eller jämförelse. Siffran kan vara korrekt och ändå ge en ofullständig bild.

Exempel 3, framförandet

En bestämd röst, en lång paus eller ett självsäkert kroppsspråk kan få budskapet att kännas trovärdigt. Men ett övertygande framförande är inte samma sak som ett väl underbyggt argument.

Fråga dig därför: Vilken fråga ställdes? Besvarades den? Vilka fakta presenterades? Vilka antaganden bygger resonemanget på? Vilken känsla väcks hos mig? Och kanske viktigast: Vad behöver jag veta mer för att själv kunna bilda mig en uppfattning?

Inramning kallas ofta framing inom modern retorik och kommunikationsvetenskap. Det är inte en enskild klassisk stilfigur, utan ett sätt att välja vilka ord och perspektiv som ska stå i centrum. Vissa delar av verkligheten lyfts fram, medan andra hamnar i bakgrunden.

Inramningen kan göras med hjälp av exempelvis eufemismer, alltså milda eller positiva omskrivningar, dysfemismer, som är negativa och hårdare uttryck, samt värdeladdade ord och metaforer.

Exempel 1, positiv inramning och eufemism

”Det här är en framtidsinvestering för våra barn.”

Ordet ”framtidsinvestering” riktar uppmärksamheten mot långsiktig nytta, medan kostnaden hamnar i bakgrunden.

Exempel 2, negativ inramning och dysfemism

”Nu måste vi få bort den onödiga byråkratin.”

Orden ”onödig byråkrati” får regler och administration att framstå som problem. Det som inte sägs är vilka regler som avses och varför de infördes.

Exempel 3, förstärkning

”Vi befinner oss i en nationell kris.”

Här används ett starkt och värdeladdat ord för att skapa allvar och brådska. Inom retoriken kan en sådan förstärkning kallas amplifikation, och i vissa fall auxesis, när något beskrivs med ett allt starkare uttryck.

Lyssna efter: Vilken del av frågan hamnar i centrum, vilken känsla skapar orden och vad lämnas utanför bilden?

En personlig berättelse gör en stor samhällsfråga konkret och lättare att känna igen sig i.

Inom den klassiska retoriken används begreppet narratio för den del av ett tal där talaren ger bakgrunden, beskriver vad som har hänt och hjälper publiken att förstå sammanhanget. Narratio behöver alltså inte vara en personlig berättelse, men personliga erfarenheter kan vara en del av den.

En kort berättelse eller ett enskilt fall som används för att illustrera en större fråga kallas exemplum. Berättelsen kan samtidigt bygga pathos genom att väcka känslor och ethos genom att stärka talarens trovärdighet. Om ett enskilt fall används som bevis för hur verkligheten alltid ser ut handlar det däremot om anekdotisk bevisföring.

Exempel 1, narratio och pathos

”När jag besökte skolan mötte jag en lärare som ensam ansvarade för en stor grupp elever. Hon berättade att tiden inte längre räckte till för dem som behövde extra hjälp.”

Berättelsen ger bakgrund och hjälper publiken att förstå problemet, samtidigt som den väcker känslor.

Exempel 2, ethos

”Jag växte själv upp i ett område där många saknade arbete, och jag vet vad det gör med människors framtidstro.”

Talaren använder sin egen erfarenhet för att skapa trovärdighet och visa närhet till frågan.

Exempel 3, exemplum

”En vårdcentral lyckades korta sina köer genom att förändra sitt arbetssätt. Det visar att förändring är möjlig.”

Exemplet visar en möjlighet, men bevisar inte att samma lösning fungerar överallt.

Lyssna efter: Hjälper berättelsen mig att förstå sammanhanget, eller används ett enskilt fall som bevis för hela problembilden?

Innehållsförteckning

Prenumerera

Relaterade artiklar

11 september, 2026
En budskapsplattform är ett dokument som samlar vad ert företag ska säga, till vem och hur. Den fastställer kärnbudskapet, de...
26 juni, 2026
Navigera er kommunikation med större medvetenhet Hur ser kommunikationen egentligen ut i er organisation? Den här bloggen hjälper dig att...
5 mars, 2026
…som får det digitala rummet att lyssna En analys av en digitial föreläsning med retorikexperten Filip Rejneby Vi befinner oss...

Intresseanmälan

Ta nästa steg i din utveckling

Berätta lite om dig eller ert team – så återkommer vi med ett upplägg som passar er.

Get the full program overview

A free page guide showing the exact 3-block model we teach project leaders. See how the pyramid works, what each layer does, and why most communication training misses the foundation. 

Skicka en förfrågan

En snabb förfrågan. Inga krav, inga bindningar.

Intresseanmälan

för öppna eller företagsanpassade kurser

När du skickar in formuläret så har du endast gjort en intresseanmälan. Vi kontaktar dig sedan för att stämma av allt. Du bokar då ditt deltagande som gäller för dig personligen eller för någon som du överlåter din plats till innan första kurstillfället. Vi skickar faktura vid bokningstillfället med betalning på 30 dagar eller före kursstart.