Du står på toaletten tio minuter före presentationen. Bredbent, händerna på höfterna, blicken i spegeln. Som en superhjälte, fast med darrande knän.
Känns det bekant är du inte ensam. Powerpose är ett av de mest spridda råden inom talarträning det senaste decenniet. Frågan är om det faktiskt gör någon skillnad.
Kort svar: ja, men inte på det sätt du förmodligen tror, och inte av de skäl som gjorde rådet berömt.
Vad är en powerpose
En powerpose är en expansiv kroppsställning. Du tar plats: bred hållning, öppen bröstkorg, händerna på höfterna eller armarna i luften.
Motsatsen kallas lågstatuspose. Du gör dig liten: axlarna inåt, armarna i kors, blicken ner. Båda är exempel på ickeverbal kommunikation, alltså allt du förmedlar utan ord.
Tanken är att kroppen påverkar huvudet och inte bara tvärtom. Att du kan känna dig trygg genom att först bete dig tryggt.
Forskningen som startade alltihop
År 2010 publicerade Dana Carney, Amy Cuddy och Andy Yap en studie som fick enormt genomslag. De rapporterade att två minuter i en expansiv pose höjde testosteron, sänkte stresshormonet kortisol och gjorde deltagarna mer benägna att ta risker.
Cuddys TED-föreläsning om resultatet blev en av de mest sedda någonsin, och powerpose spreds snabbt till talarcoacher, karriärrådgivare och chefsutbildningar över hela världen. Också till den här branschen.
Vad som hände sedan
Andra forskargrupper försökte upprepa studien, och det är här det blir intressant.
En större studie i Schweiz med 200 deltagare hittade effekten på känslan av makt, men ingen effekt alls på hormoner eller beteende. Därefter kom en hel specialutgåva av en vetenskaplig tidskrift med elva nya studier, som tillsammans inte kunde återskapa de ursprungliga resultaten.
Mest uppseendeväckande: Dana Carney, en av studiens egna författare, gick ut offentligt och skrev att hon inte längre tror att effekten är verklig.
Amy Cuddy står kvar vid att en del av effekten finns, och har sedan dess publicerat egna sammanställningar som pekar på att den subjektiva upplevelsen av makt faktiskt håller.
Så här ser läget ut i dag
Forskningen har landat i något mitt emellan, och det är mer användbart än både hajpen och avfärdandet.
Det som inte håller. Hormonförändringar. Det finns inget stöd för att powerposing påverkar testosteron eller kortisol. Inte heller för att det gör dig mer riskbenägen eller får dig att prestera bättre i förhandlingar.
Det som verkar hålla. Den subjektiva känslan. I den hittills största genomgången, 128 studier med över 10 000 deltagare, kände sig de som intog en expansiv ställning något tryggare, kraftfullare och på bättre humör. Effekten på beteende var däremot svag och försvann nästan helt när man tog hänsyn till att studier med nedslående resultat ofta aldrig publiceras.
Översatt till svenska: posen gör inte dig till en annan person, men den kan påverka hur du känner dig precis då. Och den som står inför en presentation bryr sig oftast mer om det andra än det första. Det är samma mekanism som gör att karisma handlar mer om närvaro än om personlighet.
Varför posen ändå kan hjälpa
Här är vad vi ser i praktiken, och det har lite med hormoner att göra.
Andningen. Det är svårt att andas djupt hopsjunken. En öppen bröstkorg gör att andningen går ner i magen i stället för upp i halsen, och det är andningen som styr nervositeten.
Spänningen. Två minuter där du medvetet gör något annat med kroppen bryter mönstret av att stå och spänna axlarna i väntan.
Rutinen. Att ha något bestämt du gör före varje framträdande är i sig lugnande. Idrottare vet det. Vad du gör spelar mindre roll än att du gör samma sak varje gång.
Förberedelsen. Den som vet exakt vad hon ska säga är tryggare än den som hoppas komma ihåg. Ett genomarbetat upplägg gör mer för nervositeten än någon pose, och det är kärnan i vår retorikkurs.
Förväntan. Tror du att det ska hjälpa gör det ofta det. Det är inget fusk, det är hur människor fungerar.
Så: fortsätt gärna. Men gör det för andningens och rutinens skull, inte för att du tror att hormonerna ska ställa om.
Tre saker som fungerar bättre
Om du bara har fem minuter före ett framträdande skulle vi lägga dem så här.
Andas ut längre än du andas in. Fyra sekunder in, åtta ut, fem gånger. Det sänker pulsen mätbart och tar trettio sekunder.
Värm upp rösten. Nynna, prata högt för dig själv, läs första stycket av något. En kall röst låter osäker oavsett hur säker du känner dig.
Kunna första meningen utantill. Nervositeten är som störst de första tjugo sekunderna. Vet du exakt vad du ska säga först klarar du dig igenom dem, och sedan tar innehållet över.
Det här är inte spektakulärt, men det är det som faktiskt bär. Mer om hur kroppen påverkar intrycket finns i vår guide om kroppsspråk.
Så gör du om du vill testa powerpose
Gör det i enrum. Effekten, i den mån den finns, handlar om hur du känner dig, inte om hur andra uppfattar dig. Att stå bredbent med händerna på höfterna inför publiken ser inte självsäkert ut, det ser spänt ut.
Håll det kort. Ett par minuter räcker, mer gör ingen skillnad.
Kombinera med andningen. Det är den som gör jobbet.
Och ha inga förväntningar på att bli en annan människa. Du blir du, fast med axlarna nere.
